Augusti2009.
I augusti började sommaren ta slut, folk återgick till arbetet efter semester, Simon flyttade till Stockholm och det kändes som att det goda började nå sitt slut. Men visst känns det väl så varje år och visst hände det fortfarande grejer. Jag och Simon var galet kära och jobbade stenhårt på oss trotts avståndet. Way out west kom med en helg fylld av musik, lycka och tequila, Empire of the sun pumpades fortfarande högt ur högtalarna och en vecka på strandvägen i Stockholm förgyllde månaden. Säsongsavslutning på peacock hamngatan varvades med gravsättning av pappa. Augusti var helt okej och gav ändå en fin avslutning på en fin sommar.



September2009.
September bjöd på skolstart och universitetskurs nummer två. Pedagogik och Didaktik. Jag var till en början lite skeptisk men det visade sig vara en perfekt kurs för mig och steget mot examinerad beteendevetare närmade sig. Jag satt mest när jag inte pluggade och reflekterade över den underbara sommaren som gått och den vintern som skulle komma. Mycket telefonsamtal med Simon blev det som också gick från att vara min sommarkatt till att bli älskling och pojkvän.Några timmar spenderades på tåg till och från Stockholm såklart. Jag använde några ensamma nätter till att göra ett fartfyllt bildspel av sommaren som gått. Jag åkte hem till Englad på bröllop och släktträff. Min fina vänner åkte med mig till kyrkogården i ösregnet och planterade blommor med hjälp av paraflax och händer och vi åkte till sommarstuga för tjejhelg.  Just det,  blev även fotad av stilpolisen Anthony på streetstyle46.se. Vilken händelse...haha.

April2009.
Tillbaka till verkligheten. Jag klarade min andra tenta. Jag fixade begravning, städade dödsbo, guidade engelska gäster runt göteborg, stöttade mina vänner med killproblem, gick i skolan, flyttade till en ny lägenhet. Levde vidare, jag vet inte hur men det gjorde jag. Jag fyllde år, pappa fyllde år, mamma fyllde år, tog emot allt mindre samtal och kände mig ensam med sorgen. Det blev tungt. Men vår-värme svepte sig över Göteborg och varje dag började åter igen att firas. Jag lärde känna nytt folk vilket förenklade allt en aning, allt som påminde mig om livet före april 2009 var inte att föredra. Mina vänner tog mig ner till smögen över en helg, en annan vän tog mig till varberg på camping en annan helg. Jag lärde mig att skratta lite. Jag började blogga mer frekvent vilket blev en slags terapi. Jag tatuerade mig i minne till pappa.

Maj2009.
Maj, härliga våren var kommen. Projektarbete i skolan och värmen var verkligen underbar. Varje dag solen sken kändes tyngden i hjärtat enklare. Det var som om solen var pappa med ett leende. Men faktum att han var död var fortfarande för jobbigt att tänka på. Jag kan nog inte minnas en enda dag den här månaden som inte spenderades med min nya bästa vän. Avenyn. Jag umgick allt mindre med mina gamla vänner, mer och mer med nya men ack so fina vänner som absolut var det jag behövde då. Några har jag kvar idag, andra stannade kvar där någonstans i maj månad. Men så är det. Och det har väl sin charm kan tyckas, att möta nya människor och att skiljas från människor när vägarna ter sig olika. Hur som, jag hade väldigt kul i maj och antingen slutade mornarna i soluppgången vid näckrosdammen eller med cigg och mat i fröken Fannies kök.


Juni2009.
Nu började sommaren på riktigt. En sommar med dem värsta förutsättningarna fick bli en sommar fri från arbete och måsten, jag bestämde mig för att leva. På riktigt. Det började med en resa hem till England, underbart. En vistelse på Liseberg och leka 14 igen, underbart. Massa gårdsfester och peacock hamngatan, underbart. Räkfrossa och skolavslutningar, underbart. En midsommarhelg i kämpersvik, underbart. Sommarkär, underbart. Sommaren började riktigt bra och jag kunde knappt tro att det var sant. Jag var lycklig. Lycklig för att jag kände. Något jag trodde var en försvunnen del av mig själv, en stor del av mig. Aleksandra som känner. Inte bara kärlek för en kille, utan för vänner, sommar, sol, klippor, mat, gräs, musik, skratt, kvällar. Allt. Dagarna spenderades på klipporna med helt underbara tjejer, kvällarna spenderades men underbara Simon.

Juli 2009.
Nu var jag och Simon fast i kärleksspelet med vetskapen om att det inte fanns någon återvändå. Förutom att jag skulle flytta till Aussie i Augusti och han skulle till Stockholm. Men det var ett annat mynt. Dagarna och kvällarna fortsatte spenderas i goda vänners lag och jag och Simon spenderade inte en natt utan varandra. Jävla midsommarJ Vi festade på Mathildas terass när Andreas fyllde 25, lekte lekar i långedrag när Johanna skulle lämna svea rike, åkte disco-taxi, fortsatte dansa under bar himmel på hamngatan och båtjäveln,  Lysekil och Timbuktu kallade för några utekvällar och nattbad, vi åkte och dagskrökade på golfkup med flaggor och printade tishor. Jag bestämde mig för att stanna i Göteborg och flytta fram aussie, Simon bestämde sig för att flytta till Stockholm. Attans.

December 2008.
I december förra året var då poweroflove tog sin skrivkramp på allvar och började blogga i ren protest mot soffanpowers alkoholblogg. Jag ville ha en kärleksblogg. Mer kärlek åt folket.  Att min pappa tidiagre det året fått cancer var en tragedi, men en tragedi kommer sällan ensam. Även mamma insjuknade runt denna tid i en allvarlig sjukdom, samtidigt som min pappa i december  friskförklarades från sin cancer. Julen spenderades med honom, syster och övrig familj i ett intimt firande och det var den bästa julen någonsin. Vi anade aldrig att detta skulle bli den sista. Gitarren och whiskeyn var framme och musik spelades fram in på småtimmarna. Pappa var i sitt esse.  Underbara jul 2008. Jag glömmer det aldrig. Här kommer en resume från året som gott. För att liksom avsluta en era.

Januari 2009.
Jag slutade jobba inom ”klädbranchen” (eller vad fan man nu ska kalla det) efter ett x antal år och valde att ta ledigt några veckor för att sedan ta upp studierna. Jag påbörjade min första universitetskurs socialpsykologi och insåg att det här med universitet funkade alldeles perfekt för mig. Jag fick även min första ”aha- upplevelse” sedan jag la 10 års dansande på hyllan och insåg att jag ville bli beteendevetare eller socionom. Det var en härlig känsla. I slutet av månaden tog jag och min dåvarande pojkvän en resa till Egypten för att sedan lägga både den ganska härliga veckan av välbehövd sol och bad samt vårt förhållande bakom oss.

Februari 2009.
Här påbörjades planer på att fly till Norge och fortsätta plugget där men även Australien kom på tal. Jag var fast besluten vid att planet skulle avgå senast vid sommarens slut men helst redan inom en månad. Under tiden flyttade jag hem till en vän (då mitt ex inte ville ha mig boende hos honom om jag inte ville vara ihop med honom, elakt va?haha) men detta blev kortvarigt. En kväll blir det bil i 300km/h till östra sjukhuset efter att jag blivit rejält hundbiten. Natten spenderas med att försöka sy ihop delar av något som ska föreställa en läpp. Traumatisk upplevelse minst sagt, det tog veckor innan jag ens kunde höra ordet hund utan att få illamående, rysningar och panikångest. Idag kan jag titta på dem, gärna på avstånd. Jag flyttar tillbaka till exet i väntan på lägenhetserbjudande och påbörjar atkinsdieten. (som för övrigt är ett skämt) Men spenderade mesta tiden hos
mina olika änglar.

Mars 2009.
Mars var en månad i förnekelse. Jag hade inte hört av min pappa på flera veckor och borde väl ha insett att något var fel men tänkte väl att han bara var för trött för att komma på våra vecko-möten på tisdagar efter skolan på dubliners med guiness och bakad potatis. Hur som helst försökte jag festa så mycket som möjligt och visst hade jag det kul. Jag och en vän som förlorat kontakten någon gång i december hittade tillbaka till varandra och det tackar jag gud för. Hon är min änglavakt. Och som jag kom att behöva henne senare den månaden. Jag klarade min första tenta, fina johanna fyllde år cilket självklart firades. Det var mycket att fira i mars. (jag försökte hitta mycket att fira)När jag inte festade den här månaden, kollade jag på film nätterna igenom. Allt för att tränga bort en känsla av oro och vinterångest. En dag i mitten av februari hade jag och ett gäng gamla tjejkompisar reunion och en helt underbar afton med vin, galenpanna, schlagerfestival, gayklubb och dans. Natten slutar i kaos och följande dagar spenderas på sjukhus. Pappa ligger inför döden och timmarna räknas i dagar och nätter på en stol bredvid en bädd med min fina pappa som fick ett underbart bemötande av sköterskor och läkare. Men det räckte inte. Den 21 mars tar pappa sitt sista andetag och lämnar det största tomrummet efter sig. Hur ska världen se ut nu? Hur ska vi klara oss utan dig? Vill jag ens vara kvar på en plats där du inte finns? Resten av månaden spenderades på landet i en dimma av samtal, vin, mat och sorg.

Häromdagen tillagades den godaste maträtten om ni frågar mig, med Ida, Sofie och Sanna. T A C O S !!!! Jag sitter här i soffan ( ja jag har bytt position ) mätt som en plätt efter att ha tryckt i mig apelsinkrokant, glass och cola. Men ändå kurrar magen när jag tänker på T A C O S! Imorgon kommer älskling, snilleblixt - det får bli T A C O S - F R E D A G. Försök klämma in mer T A C O S i ett inlägg än vad jag precis har gjort så bjuder jag på T A C O S!!!







Nu ska jag sova bort min sjukdom, imorgon är det seminarium och jag har övat noll.

Mössa är räddningen på en trött tjej. Nu ska jag ha mat.

Nu har det börjat lägga sig lite snö även här i Göteborg. Jag ligger hemma, sjuk och jävlig. Så idag blir det pluggstuga här hemma. Vi ska sätta igång typ nu. Men först måste programmet på svt ta slut, världens konflikter heter det. Det handlar om Tjetjenien och det är intressant och spännande. Pluggstuga sen.

Idag kom äntligen min Elsa hem efter sin vistelse i viva e´spania. Det var för varmt och gott där nere och hon längtade hem till riktig mat (inte tapas med andra ord), kyla och mig. Hon landade i Göteborg lagom till advent och lucia vilket vi självklart har firat. Vi tog en tripp ner till Götaplatsen för julshow, vandrade runt näckrosdammen och avslutade med luciafirande på svt till pepparkakor, ädelost och en temporär adventsljusstake i form av tre ljuslyktor. Kreativiteten är inget att klaga på i det här hemmet inte. Söndag, sönd-dag, sönder-dag, söndrig dag. Ja visst går man sönder på söndagar. Jag älskar helt enkelt helg för mycket, och hatar veckodagar, skola, tidiga kvällar och allt vad det heter. På fredag kommer älskling hit. Jag bokstavligt talat nästan går sönder av lycka nu när det äntligen bara är några få dagar tills han är hos mig igen.

Meningslös dag. Noll sömn, noll energi, noll allt. Tackar dock för att min fina vän gjorde ett tappert försök inatt när det var uppenbart att jag inte kunde sova, att skeda mig till sömns. Precis vad jag behövde. I morse behövde jag skingra mina tankar och gick lös på gymmet men blev inte mycket klokare för det så jag gick hem för att dra täcket över huvudet och stanna där. Men Ida, Aysan och jag tog tag i våra liv och tog en kvällspromenad ner till Avenyns juleljus och utbud av bakelser för att spana på lite folk. Vi skyndade oss nyss hem för att inta soffpositionerna igen och se på bonde söker fru. Fortfarande energilös. Blir till att sova efter det tror jag. Här har ni några riktigt dåliga bilder, vet inte vad jag har lyckats göra med min kamera som fungerat så bra.

Kolla varifrån!

Reflektions promenad med ida. Solen lyser över göteborg, det är mysigt. Nu blir det ett sista pluggmarathon innan gymmet och tisdagskväll!

"But you gave me someone to love....."

Som många av er säkerligen känner till har jag dansat större delen av mitt liv. Så för att plåstra om såren som säkert har skapats genom min frånvaro här på bloggen tänkte jag visa upp mina dancing skills. Filmandet står Elsa för så om det ser lite konstigt ut så är det hennes fel. Enjoy.

.....Jennifers Body.

Den suger röv!! 1 timma och 42 minuter ren skit.